En tyst minut

Vi kom fram till Stockholm i tid trots att vi stod och väntade i nästan en timme i Älvsbyn igår kväll. Vi hade trevligt ressällskap i vår kupé. En ung man, som  nog var filmare, från Afganistan, en skotsk student och hans flickvän från Ucklum av alla platser. Vi gjorde natt vid elvatiden och sedan kändes det som om jag inte sov en blund på hela natten. Jag vred och vände mig och stördes av tågets skakningar, den trånga bädden och känslan av för mycket medmänniskor omkring mig.

Men när jag till slut steg upp vid sjutiden var Anna vaken och hon påstod att jag legat och snarkat som en gris hela natten. Möjligen hade jag slumrat till lite grann - någon gång. Och jag var inte heller så trött, som jag borde ha varit. Det var kraftig dimma ute och hade jag kunnat stanna till vid Gamla Uppsala skulle jag ha fått fina bilder av Uppsala högar. Nu kunde jag nätt och jämt få en skymt av dem när vi passerade förbi.

Anna for direkt till skolan och själv stack jag genast hem, packade upp, bytte om och for iväg till ÖB där jag köpte en stor hink talgbollar och 18 kg solrosfrön. Samt ett blockljus. Jag hade fått för mig att jag skulle delta i den tysta minut som EU proklamerat med anledning av terrorattacken i Paris. Klockan hade hunnit bli mycket och jag fick stå på en bit över hastighetsbegränsningarna och sedan rusa upp och tända ljuset i vår svarta sorgelykta. Jag fick igång videokameran på mobilen nästan på sekunden kl 12 och filmade hela minuten, men var så andfådd att jag fick köra filmen genom iMovie för att ta bort mina flämtanden.

Jag stannade kvar en stund till och åt lunch innan jag for hem och lade mig att sova ett par timmar. Jag var nog lite trött trots allt. Sedan dök Anders upp och kl fem gick jag ner och satte igång tvättmaskinen. Därefter for jag till min läxhjälp, tionde gången, och nu sitter vi hemma och småslöar framför de sena kvällsnyheterna om terroristerna celler i Bryssel.